Ikväll när jag skulle lägga Ville ville han lära mig be,hur man skulle hålla händerna, fast i nästa sekund berättade han att det egentligen inte var viktigt. Det var ingen uppstyltad bön snarare en konversation med Gud.
"Du Gud jag skulle vilja att min farmor var här nere, jag skulle vilja ha massor av stjärnor och ljus i mitt rum och fönster. "
Söta söta Ville.
Jag skulle vilja ge dej det du önskar men ibland går inte det. Men det jag kan lova är att jag ska vara här,  en stund till iallafall.
Och det viktigaste av allt att jag ska försöka vara närvarande. Ibland är det så mycket tankar och funderingar och matlagning, disk och "annat" som upptar ens tid, vilket små prinsar såklart märker av.

Små killar på promenad i vårt paradis, vår by.