Lycka är

att ha sina "släktingar" nära, Hences bror med familj bor i samma by som oss.
Ett telefonsamtal sen begav vi oss ut på lite grillning.

Ville körde lillskotern själv och var oerhört nöjd med det :)

Övernattning

I förra veckan var Hence på kurs, för att underlätta lite för mej själv begav jag och pojkarna oss till mamma och pappa för attsova över.
Hm...gick så där att söva dem i samma rum...och ännu sämre på morgonen när den ena av dem öppnade sina blå tjugo över fyra....
När klockan var tio hade vi ätit frukost, varit ute och åkt pulka och tillagat en stor laddning vårrullar, galet med andra ord.
Inte undra på att alla var mer eller mindre knäckta vid lunchtid, Felix somnade i min famn och Ville kröp upp i sin morfars famn och somnade där.

Själv ägnade jag lediga stunder åt att sticka, så roligt!

Vår minsting är sjuk

Ville hade ändå lust att vara på förskolan så honom skjutsade vi dit, förmodligen är det bästa kompisen och grannen Joel som drar då han håller på att skolas in :)
Felix och jag startade dagen med att pressa lite apelsin juice.

Men F var verkligen inte riktigt sig själv, tröttare och gnälligare än vanligt och lagom till kvällningen hade han även feber.
Sömnbristen är ett faktum, först nattjobb med för lite sömn efter det gör mej en aning labil detta i kombination med att Hence är iväg på tredagars kurs gör inte saken bättre...
Ville var hopplös att få att komma till ro igår, efter ett ständigt kravlande i sängen fick han sedan "dödsångest" ville att farmor skulle komma tillbaka från himlen, funderade om han skulle dö och hur det kändes att dö. Svåra och stora frågor av en fyraåring och svåra att svara på för en mamma med för lite sömn i kroppen....Det fick bli närhet, kärlek och en sångstund för att lugna.

Kalas och julgransplundring

I söndags hann vi med både treårskalas och julgransplundring.
Pojkarna studsade omkring och hade sockerchock och föräldrarna var trötta....speciellt en ;)

Det roligaste var när alla barnbarnen och mamma (mormor) och pappa (morfar) skulle stämma upp i sång när det var dans runt granen. "Räven raskar över isen" och "Vi äro musikanter" avverkades sen sinade sångerna hos de vuxna. Vad ska vi sjunga mer då undrade mamma/mormor, vilket snabbt replikerades av Felix, två år "åp åp åp gangnamstyle" . Ha ha ha :)

Utvecklingsfaser...

Det finns någon som kan vara jublande glad, men också våldsamt arg. Just nu är han ofta "arg" eller känner sig missförstådd, våran Felix.

glad

Häromdagen blev jag satt på plats av den ilskna lilla tvååringen händelsen utspelades på förskolan.
Försökte hjälpa honom att nå sin napp men han skulle ju göra det själv,
varpå han vände sig mot mej hötte med hela armen och pekade med pekfingret,
samtidigt som tårarna sprutade skrek han -ut mamma! Ut! och pekade mot "kapprummet".
Både jag och fröknarna hade det oerhört svårt att hålla oss för skratt.
Ibland kan man skratta åt det ibland inte...

arg

Livskvalitet

Idag har jag och grabbarna testat skridskoåkning, vi begav oss till Ornässtugan och passade på att ta lite matsäck med oss. Skridskoåkning tycker jag är bland det svåraste att lära ut....Felix gav upp rätt snabbt men Ville fortsatte, men det var svårt att få till riktiga "skär".

Felix går som vanligt på "knock" :)

Sen fikade vi, njöt av livet, tittade på tågen som for förbi.
Ville hittade en "rökpipa" vilket visade sig vara en "vanlig fimp" av en cigarett. Ett bevis för att han sällan umgås med någon som röker...

Fika!

Ville kör Felix

Sen åkte vi hem, åt lunch, Felix vägrade sova middag ute i vagnen men var på tok för trött att ha vaken, ständigt i konflikt med storebror. Det fick bli en stunds slappande framför en film då både Felix och jag somnade till.
Efter jobbhelgen har jag nu äntligen påbörjat undanröjningen av julen skönt och lite ledsamt på en och samma gång...

Tom

Känner mig tom, på flera sätt.
Julen är slut, nyåret är över utan att jag ens förstått att det inträffat, nu är det tomt...
Igår fick jag även beskedet att en vän från gymnasietiden gått bort, alldels för tidigt, alldeles fruktansvärt, alldeles tom...
Cancer är en fruktansvärd sjukdom.
Med det jobb jag har är man till viss del "luttrad", man vet att det inträffar, men ibland kommer det nära, för nära...

Det är då man tänker på vad man har och håller de man älskar lite hårdare än vanligt...