Trött & tom

Efter en helg innehållandes nattjobb och därimellan ensamnatt med barnen är jag trött, trött och tom.
Felix hade på söndagen ett riktigt raseriutbrott, V tar då min hand och säger: "mamma här får du lite energi" <3

Ikväll när jag skulle lägga Ville ville han lära mig be,hur man skulle hålla händerna, fast i nästa sekund berättade han att det egentligen inte var viktigt. Det var ingen uppstyltad bön snarare en konversation med Gud.
"Du Gud jag skulle vilja att min farmor var här nere, jag skulle vilja ha massor av stjärnor och ljus i mitt rum och fönster. "
Söta söta Ville.
Jag skulle vilja ge dej det du önskar men ibland går inte det. Men det jag kan lova är att jag ska vara här,  en stund till iallafall.
Och det viktigaste av allt att jag ska försöka vara närvarande. Ibland är det så mycket tankar och funderingar och matlagning, disk och "annat" som upptar ens tid, vilket små prinsar såklart märker av.

Små killar på promenad i vårt paradis, vår by.

Prins/prinsessa

Ville tycker om kusinens gamla rosa nattlinne med Bambi...

Vasaloppet

Här började vi ladda för Vasaloppet dock en halv timme för tidigt (inte konstigt då barnen i detta hus vaknar tidigt). Frukost framför tv:n som traditionen bjuder.

Det roliga är att Felix mest reagerar då han ser skotern i bild :)

Småfolk orkar dock inte se på Vasaloppet hela tiden så helt plötsligt hade vi spindelmannen och batman hemma ;)

Fin dag

Innan eftermiddagsjobb hann vi ut i det fina vädret.
Åkte lite skoter, Ville åkte bob efter och hoppade, vi han även testa två slalomåk innan bobåkningen.
ÄLSKAR att det känns varmare, ljusar och lite lättare :)

Long time...

En månad (och lite till) har gått och inte ett livstecken här från oss…

Februari har gått i sjukdomenstecken, inget allvarligt, ”bara” influensan. Svårt att undvika den, på jobbet gick det tre olika varianter samtidigt. Den var seg och febern ville liksom aldrig riktigt släppa greppet, mycket VAB i februari med andra ord.

Felix är inne i en utvecklingsfas där ”jag betämmer mamma” är ett uttryck som höres ofta och högljutt. När han inte får som han vill blir han superarg och rivs…tyvärr…Ville tål mycket men det finns gränser.

Februari är också en månad när det i min hjärna känns som att våren är på tok för långt bort och jag kan bli lite nere…tur att det kommer fler och fler av de sköna dagarna då solen värmer. Vi har varit ett par vändor till Gyllbergen och åkt lite skidor, så mysigt!

Kusinerna på väg upp och Felix på släp efter mig.

 

Lycka i februari är:

för en fyraåring kan lycka vara en STOR snöhög.

Lycka är att ha arbetskamrater som förgyller tillvaron.

Lycka är att ha goda grannar och att kunna hoppa studmatta, barfota i februari!!!!

Lycka är SOOOOOL

Lycka är familjen <3

Lycka är

att ha sina "släktingar" nära, Hences bror med familj bor i samma by som oss.
Ett telefonsamtal sen begav vi oss ut på lite grillning.

Ville körde lillskotern själv och var oerhört nöjd med det :)