På rymmen...

Jag är kanin och får vakt...
2 kaniner - check
5 får - borta?!?

De annars så sällskapliga och bräkiga vännerna är vips "försvunna".
Jag och Ville tar en sväng runt i hagen och ropar....inget svar...
mina tankar går på högvarv.
Har de stucikt nu när grannarna är borta, känner de sig ensamma, kanske har vargen tagit dem, men jag ser ju ingen flyktväg tankarna mal å mal åså plötsligt när vi kommer förbi fårhuset hör vi ett ljudligt bäääää.
Jippie de är hemma, puh!
Slipper jaga får ikväll iallafall ;)

Elin funderar

Jag prenumererar på Lantliv, jag älskar den tidningen.
Jag älskar lantliga vita hem och läser en bunt med bloggar i denna anda...
Så ser jag mej om hemma och tänker "hur gör alla andra" ?!?
I mitt kök står en "byggare bob skopis" med trasig skopa som väntar på att bli ihoplimmad någon gång mellan alla andra aktiviteter. Köket pryds dessutom av Villes (och mormors) egentillverkade sparbössa gjord av en gammal pizzakartong.
En trappa upp har Felix hällt ut en massa pussel på en milli sekund.
Ville är väldigt kreativ och drar ständigt fram pyssel och har många ideér som ofta innefattar snöre, lim, papper och pinnar.
Dessutom älskar mina barn sandlådan, vilket innebär (trots otaliga sopningar ute) att det blir en massa sand även inne, riktigt hur mycket sand som faktiskt kan komma in är helt absurt.
Jag vill oxå ha ett fint, välordnat, lantligt hem men känns som det mest är kaos :(
Men iochförsig ett härligt kaos...

Sparbössan

Midsommar och annat smått & gott

Midsommar firades med majstångsresning i Smedsbo med byfolk och en hel del kusiner. Ville dansade med Hence runt stången medan Felix for fram som en virvelvind mellan alla folks ben och var omöjlig att hålla koll på. Som så många andra gånger gläder man sig då åt "storkusiner" som gärna tar hand om den lilla virvelvinden en stund ;)
Sedan for vi vidare till Strömbergs place för att träffa "Anderssons klanen" med god mat och trevligt umgänge på den soldränkta altanen. Barnen lekte runt och vattnade en hel del....Felix vattnade dock mest betongbladet samt alla krocketkulorna...men han var en mycket idogen vattnare och tröttnade aldrig...inte ens då vattnet var slut. När vi sedan lite spontan dansade runt "majstången" (läs: Malins tomatplanta) vem kom då inte för att vattna denna om inte Felix :)

Titt ut!

Coola Ville och en midsommarfin mormor.

Felix vattnar...

När vi till slut kunde slita oss från detta firande for vi vidare till sommarstugan. Där åkte vi båt tills tre av fyra i familjen slocknat....

Trötta...

Det bästa...

Jag smyger in i Villes rum, jag ska  ta upp honom för att kissa en sista sväng.
Han är varm. Han är vacker.
Jag håller honom, han lindar sina goa armar runt min hals, jag viskar i hans öra att jag älskar honom, jag pussar på hans kind. Jag står med honom i min famn, jag vaggar honom, han är min förstfödda, jag är så lycklig att ha honom i mitt liv. De små ögonblicken som gör livet så rikt.

Efter kissproceduren måste jag även smyga in i Felix rum. Han ligger, som så ofta, med rumpan i vädret. Sover och "snusar" förnöjt i sitt hav av nappar och gosedjur. Min lilla skatt vad jag är lycklig att även du fick bli en del av mitt liv!
Tacksam...

Alldeles underbart

Vissa dagar är det bara så "lätt" att leva.
De två sista dagarna har varit sådana dagar.

Att åka till sommarstugan med barnen och världens bästa mamma.
Min mamma och min bästa vän.
Klippa (läs köra fram och tillbaka med handjagaren ett antal gånger för att få ner det höga gräset), kratta och städa upp litegrann, lägga i båten (ja då hade såklart mannen kommit ut, han startade dessutom motorgräsklipparen, tackochlov).
Små prinsar som bara strövade omkring, badade lite, titta på tågen, gjorde skattträd med mormor.
Härliga svenska sommar!

Mål i sikte, här ska badas!

Finaste mamman!

Båtiläggning med egen styrman, Ville i takluckan :)

Provtur med båten, utan flytväst och vildbasen Felix är spak...

Idag har solen lyst, och dagen har först tillbringats med goda vänner vars dotter är söt som socker. Sedan badning i poolen och plockning av midsommarblommor.

Imorgon är det midsommar! Härligt!

Sommarlov!

När jag kom hem från jobbet igår möttes jag av en glad liten kille (Ville) som sprang nedför trappan och ropade "Grattis mamma, nu har vi sommarlov!" Härligt! Nu hoppas vi bara att vädret oxå ska inse att det är sommar :)

Ville ritade en fin teckning till sina dagisfröknar.

Det har blivit relativt mycket "innepysslande" dessa dagar då regntunga skyar finns med så gott som varje dag...
Man kan då lägga märke till att Ville och Felix även skiljer sig åt vid pysslandet.:
De fick identiska tallrikar med fingerfärg...

Villes tallrik: här skall ingenting blandas ihop, var färg har sin plats
och så blir man ju kladdig av fingerfärg bäst att torka sig emellanåt.

Felix: alla färger är i en enda röra, men jaha tar Ville (min största idol)
 papper att torka sig med då måste ju såklart jag oxå göra det.....
trots att jag sannerligen inte har problem med att vara kladdig....

Stora Lunån

En prins före och en i vagnen

Idag har vi tillsammans med bästa grannarna besökt Stora Lunån.
En liten gård med fjällkor, gris, ankor, höns, allpackor, hund, häst, får och getter....har säkert glömt något djur...
Felix och Ville var en smula reserverade till en början, tycker det är rätt otrevligt då lilla hundvalpen nafsade i fingrarna, kalkonen lät osv....Felix parkerade sig i vagnen med ordet "parligt" (farligt) och Ville slöt upp tätt vid min sida. Men efter en stund hade de tinat upp en smula.
Måste bara säga att fjällkor är de vackraste kossor jag vet.

Vackrare betes plats kan man nog inte heller få...

De senaste dagarna...

har bland annat innehållit:

Besök i vattenparken, andmatning/fiskmatning, glassätning mm

Ville fick rida på en av våra nya grannar (två islandshästar i grannhagen).

Hur kladdig kan man bli av att äta jordgubbar?!? Rekord...

Planering och drömmar om ytterligare utbyggnad men framförallt en STOR altan :)

I en fyraårings huvud snurrar många tankar...

Idag har Ville haft sina funderingar på sin farmor igen, han vill att hon ska komma ner från himlen och bygga lego med honom. Pratar om farfar och "bonus farmor" och bestämmer att vi kan åka till farmors grav på eftermiddagen.
Ville och Felix ritar varsin teckning till farmor som vi plastar in.

Väl där får Ville tända ett ljus och när han och Felix strosar iväg kommer de tillbaka och visar en porslinsängel och säger att där är ju farmor. I bilen hem säger han igen att han vill att farmor ska komma ner till honom och sen börjar den lille mannen att gråta. Mitt hjärta spricker lilla, söta unge: hur mycket tankar snurrar det omkring i ditt lilla huvud. Just nu är det många tankar om döden, himlen, livet som blandas med spring i benen och pang pang med pistoler och andra vålsamma lekar. Det är inte alltid lätt att hänga med i svängarna...

Vackert....

Jordgubbslandet!

Idag har det varit lugnt på magsjukefronten, värre på feberfronten men jag pallrade iallafall mej ut för att kika på landet :)
Och på mina älskade grabbar!

Finaste grabbarna i hela vida världen!

En hyllning till min pappa

Min fina, fina pappa!

Denna dag har varit fruktansvärd.
Från att haft så mycket roligt inplanerat till att svimfärdigt klara av dagen.
Orsaken kan stavas MAGSJUKA.
Tur i oturen att mamma och pappa hade hand om Ville.
Den första delen av dagen hankade jag mej fram. Varje aktivitet jag och Felix gjorde tex blöjbyte, följdes av att jag efteråt la mej en sväng på golvet.
Sen kom mamma, pappa ochVille hit, jag släppte barnen till dem och då gick det hela in i en ännu värre fas. Jag vaknar till, tassar fram till fönstret...gissa vad min underbara pappa har gjort?!?
Han har planterat HELA mitt jorgubbsland (som han dessutom grävt fritt från ogräs och jordförbättrat). Det är inget litet land och nu är det fullt med vackra plantor, dom godaste från mamma och pappas land! Tack snälla underbara Pappa nu kan din jordgubbsälskande dotter (och de andra medlemmarna i familjen) njuta av det godaste bäret av de alla!

Allt gott! /Elin

Liten blir större..

Stol skjuts fram..."dunk"...
Felix tar sedan ett litet hopp ned i spjälsängen...än så länge bara åt ett håll.
Men ett är säkert: liten håller på att bli stor.
Liten pratar mer och mer (tvåordsmeningar)
"dumma Ville", "Godnatt Ville" osv osv...
Idag var första gången liten på riktigt förstog vad som hände när mormor och morfar var hit och hämtade Ville. Små armar sträcktes ut mot morfar "ta mej med" tårarna flödade.
 Liten vill inte bli "bortkollrad" liten slänger sig på marken i vredesmod "varför blev jag lämnad här?"
Liten kommer in, liten ropar"Ville - inget svar", liten ropar "mormor - morfar inget svar"
Stackars liten, men liten blir stor och snart får nog liten oxå åka till mormor och morfar - ensam.
Egentid med mormor/morfar är guldkanten i vardagen.